sluttuttat?

Vi har i några veckor haft nolltolerans på tutten för anton då den tog över hela hans existens. Fick han inte ha den skrek han, ramlade han skrek han efter tutten om än han hade den i munnen. Allt kretsade kring den. Dessutom var det så tråkigt att han knappt pratade när han hade den. När han väl kom över tutten så är det en mycket mer harmonisk kille som pratar konstant. Han har dock fått ha den då han ska sova men igår påminde jag honom inte så vi gick upp utan. Trodde att han skulle be om den men inte det. Han glömde nog helt enkelt bort den. Gick bra att sova och han frågade inte efter den imorse när han vaknade heller. Peppar peppar ta i trä. Hoppas det går lika enkelt ikväll.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback